True grit

Three ideologies have arisen in the past century that have sought to overthrow democracy by force: fascism, communism, and jihadist Islam. … Psychology materially aided in the defeat of the first two threats, and in doing so it carved out its identity. We are proud to aid our military in defending and protecting our nation right now, and we will be proud to help our soldiers and their families into the peace that will follow. (1)

Med de orden avslutar Martin Seligman och Raymond Fowler, både ledande inom positiv psykologi och båda tidigare ordföranden för American Psychological Association (APA), den första offentliga presentationen av Comprehensive Soldier Fitness (CSF). Visionärt, eller bara patetiskt? Hur som helst är CSF utan tvekan det mest storskaliga – och mest kontroversiella – projekt som Seligman och hans positiva psykologkolleger hitintills tagit sig an.

CSF, som väl skulle kunna översättas som soldatens allsidiga kondition, är ett utvecklingsprogram för psykologisk styrka och kondition för all personal inom den amerikanska armen (U.S. Army), vilket rör sig om cirka 1,1 miljoner individer. Programmet är baserat på principer från positiv psykologi och syftar, kortfattat, till att öka psykologisk styrka och positiv prestationsförmåga och till att minska förekomsten av psykisk ohälsa (t ex posttraumatisk stressreaktion) och anpassningsstörningar, såväl i strid som efter hemkomsten.

Initiativtagare och högsta ansvariga för CSF är general George W. Casey Jr., personalchefen för hela armen. Programmet är utvecklat av en grupp psykologer under ledning av Martin Seligman och har implementerats allt efterhand under 2010. Det beräknas vara helt igång under våren 2011.



Dr. Martin Seligman, general George Casey, Dr. Karen Reivich

  CSF har fyra huvudkomponenter (2, 3):

1. Ett datoriserat test, Global Assessment Tool (GAT), som bedömer fyra definierade aspekter av den psykologiska konditionen: emotionell, social, familjemässig och andlig kondition. Samtliga anställda, oavsett rang, skall genomgå detta test vid upprepade tillfällen, vilket medger genomsnittliga mått för hela armen på dessa områden. Det medger i sin tur ett slags utvärdering av hur effektivt CSF är. Hittills har cirka 900 000 personer genomgått testet.
2. Individuellt utformade självhjälps- och träningsprogram med ledning av resultaten på GAT.
3. Ett utbildnings- och träningsprogram för alla, vars syfte är att utveckla psykologisk motståndskraft och härdighet i strid.
4. En utbildning av ett mindre antal tränare i psykologisk motståndskraft. Hittills har cirka 2 500 sådana tränare utbildats.

Etiska frågor lyser helt med sin frånvaro i presentationen i American Psychologist. Även det faktum att psykologiska test ansågs så kontroversiella, att alla sådana rensades ut från samtliga personakter i US Army så sent som 1980 på initiativ av Carter-administrationen, berörs inte heller med ett ord. Men det är klart, för något som per definition är positivt är väl sådant om inte ovidkommande så av underordnad betydelse.

Inte heller hur väl (eller hur dåligt) det hela fungerar vet vi något om, eftersom någon utvärdering inte har offentliggjorts. Men att döma av det enda offentliggjorda exempel på ett individuellt testresultat från GAT, ett resultat som sedan skall ligga till grund för individens utveckling av den rätta tågan, har man skäl att befara något som ligger om än inte bortom frihet så definitivt bortom värdighet:

(klicka på bilden för att förstora)

Så här beskrivs och tolkas resultatet som åskådliggörs i figuren (4, p. 14-15):

Figure 1 shows the GAT scores for a male lieutenant and how his scores compare with the norms for the initial sample. As can be seen, he is (relatively) a cheerful and optimistic individual, strongly oriented to friends and family. Those are his notable assets. However, when compared with other soldiers, he is not strongly engaged in his work in the Army, and he seems to lack a strong sense of meaning and purpose. He is not active in his coping, and by his own report, he is not a flexible thinker. These characteristics may limit his ability to handle adversity effectively if and when encountered. … [The results] suggest that this soldier might benefit from training that encourages flexible thinking and active problem solving as well as training that help him see the larger significance of his work and life. Given his already strong relationships with friends and family, he might further benefit from advanced training in these areas, with an eye to using these assets to enhance his fitness in other domains.

När man läser detta går åtminstone mina tankar till något slags psykologisk ingenjörskonst eller känsloteknologi som hämtad från Aldous Huxleys sköna nya värld snarare än amerikansk psykologi 2011. Det intrycket förstärks när man läser (1) att Seligmans förebild till den positiva psykologins moderna krigstjänstgöring är psykologen Robert Yerkes, som under första världskriget konstruerade två uppsättningar av intelligenstest för den amerikanska armén, alfa för läskunniga och beta för dem utan boklig bildning. Här är en bild på dåtidens amerikanska psykologer i fälttjänst för intelligensmätning, med Yerkes i den lilla infällda bilden i nedre högra hörnet.


Psykologin drar ut i krig. Camp Greenleaf, Georgia 1918

 Första världskrigets behov av intelligenstester etablerade såväl intelligensbegreppet som intelligensmätningen för bruk även i det samhället och gjorde därmed psykologer till en ny och efterfrågad yrkeskår. Under andra världskriget uppmärksammades amerikanska soldaters psykiska hälsa mer än tidigare och psykologer rekryterades till armén även för tjänstgöring vid militära psykiatriska kliniker. Efter kriget fick dessa psykologer, och många därtill, poster inom Veterans Administration, vilket i sin tur lade grunden för den snabba tillväxten av psykologer inom psykiatrisk verksamhet världen över under efterkrigstiden.

I likhet med dessa historiska förlopp spås nu även den positiva psykologin, i kraft av den förväntade framgången för CSF, en lysande framtid. Efter armén väntar en hel befolkning på att testas och utbildas i liknande program som CSF och Seligman ser framför sig hur allt från utbildning och sjukvård till privat näringsliv kommer att revolutioneras. Det är minst sagt ett häpnadsväckande – och kontroversiellt – perspektiv som målas upp. Är det kanske till och med så kontroversiellt, och så pass stolligt, att det kan bli början till slutet på psykologins skönaste framgångssaga – positiv psykologi?

För U.S. Army bör dock Seligmans visioner framstå som välbehövlig balsam. Efter etiska katastrofer som Guantanamo, Abu Ghraib och Wikileaks Collateral Murder (helikopterattack i Baghdad) torde den amerikanska arméns värdegrund – lojalitet, plikt, respekt, osjälvisk service, ära, integritet och personligt mod – gå ner betydligt lättare hos allmänheten om den framförs av positiva psykologer som förenlig med de dygder och positiva karaktärsdrag som definierats och klassificerats av Peterson och Seligman (5). Liksom 40 år tidigare, då gamla västernideal som förtjänst, heder och rättvisa under brinnande Vietnamkrig kunde gå hem först i förklädnad av en åldrad och försupen U.S. Marshal, ”Rooster” Gogburn (John Wayne), en likaså försupen Texas Ranger, La Boeuf (Glen Campbell) och en tomboy, Mattie Ross (Kim Darby), i den nu klassiska True grit (1969). Och som en händelse som ser ut som en tanke är även den aktuell igen, nu i populära bröderna Cohens tappning.

1. Seligman MEP, Fowler RD. Comprehensive Soldier Fitness and the future of psychology. American Psychologist. 2011;66:82-6.
2. Casey Jr GW. Comprehensive Soldier Fitness. A vision for psychological resilience in the U.S. Army. American Psychologist. 2011;66:1-3.
3. Cornum R, Matthews MD, Seligman MEP. Comprehensive Soldier Fitness. Building resilience in a challenging institutional context. American Psychologist. 2011;66:4-9.
4. Peterson C, Park N, Castro CA. Assessment of the U.S. Army Comprehensive Soldier Fitness program. The Global Assessment Tool. American Psychologist. 2001;66:10-8.
5. Peterson C, Seligman MEP. Character strengths and virtues. A handbook and classification. New York: American Psychological Association & Oxford University Press; 2004.