Ett decennium med positiv psykologi

Det är nu exakt 10 år sedan som psykologerna Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi (1) introducerade positiv psykologi i ett temanummer av den prestigefyllda tidskriften American Psychologist. Tidpunkten var strategiskt välvald; på själva tröskeln till det nya millenniet ville de förmedla en vision om hur en ny och positivt inriktad psykologi skulle kunna bidra till att förverkliga det goda livet, för individer, familjer, företag och samhällen i den nya tid som vi stod inför.

Den traditionella psykologin, hävdade Seligman och Csikszentmihalyi, har under efterkrigstiden huvudsakligen intresserat sig för att lindra och bota funktionsstörningar i enlighet med en medicinskt orienterad sjukdomsmodell. Denna snäva inriktning har visserligen i stora stycken varit framgångsrik med avseende på bland annat behandlingsmetoder, men till priset av att psykologer har ringa kunskaper om hur man bygger positiva kvaliteter. För att förändra detta missförhållande skall den positiva psykologin, med lika rigorösa vetenskapliga metoder och tillvägagångssätt som den framgångsrika ”negativa” psykologin, nu ta som sin främsta uppgift att förstå vad som gör livet värt att leva.

Succé med stark ekonomisk uppbackning

Ingen, inte ens Seligman och Csikszentmihalyi, kunde väl då ha föreställt sig vilken succé deras ansats skulle komma att bli. Tio år senare är positiv psykologi det hetaste fältet inom psykologin, inte minst utanför kretsen av professionella psykologer och forskare, som ger upphov till en allt stridare ström av böcker, artiklar, TV-program, konferenser och datorapplikationer om hur man uppnår lycka, välbefinnande och positiv personlighetsutveckling. En Googlesökning på ”positive psychology” gav idag 1,6 miljoner träffar; den svenska motsvarigheten ”positiv psykologi” imponerande 18 500 träffar.

Forskningsprojekt inom positiv psykologi har också under det senaste decenniet erhållit hundratals miljoner dollar i federala anslag från National Institute of Mental Health, National Science Foundation och U.S. Department of Education. Betydande anslag har också kommit från privata stiftelser och organisationer, såsom John Templeton Foundation, Annenberg Foundation, Gallup Organization och Manuel D. and Rhoda Mayerson Foundation. En så stark ekonomisk uppbackning är ovanlig inom psykologisk forskning i allmänhet.

Vetenskap eller kult?

Och det är sannerligen ingen brist på självförtroende inom fältets ledarskikt: ”Vår uppgift är att förändra världen”, tillkännagav Ed Diener vid den första världskongressen för positiv psykologi i Philadelphia förra sommaren, en kongress som samlade så många deltagare att man var tvungen att använda fyra gigantiska videoskärmar för att samtliga deltagare skulle kunna se talarna på scenen. I pauserna stod deltagare i kö för att ta bilder och få sina böcker signerade av de kända författarna.

Allt detta gör också positiv psykologi till ett fält som är särskilt intressant för spaning och kritisk granskning: Hur trovärdiga är de påståenden som görs av psykologer och andra som är verksamma inom detta fält? Har man vetenskapligt stöd för sina påståenden, och i så fall hur starkt eller svagt stöd? Vilka slutsatser kan man dra av forskning som rapporteras, och vilken betydelse kan resultaten tillmätas, till exempel socialt? Vilka andra intressen än kunskapsintressen kan ligga bakom forskningsprojekt och liknande inom ett område som i så hög grad grad är värdebaserat?

Sådan spaning och kritisk granskning är huvudsyftet med denna blogg.

1. Seligman MEP, Csíkszentmihályi M. Positive psychology. An introduction. American Psychologist. 2000;55:5-14.