Bokspaning #1/2011

Positiv psykologi fick en explosionsartad start för cirka tio år sedan; nu skulle människans positiva psykologiska hälsa och möjligheter studeras med lika rigorösa metoder som hittills hade använts med framgång för att förstå och bota psykisk ohälsa. Hur väl har man lyckats uppfylla denna ambition? Det är frågan för den bok inom området som jag ser fram emot med största spänning: Designing Positive Psychology. Taking Stock and Moving Forward (Oxford University Press), sammanställd av Kennon M. Sheldon, Todd B. Kashdan och Michael F. Steger. Bland kapitelförfattarna finns en rad välkända och renommerade namn, såsom Mihalyi Csikszentmihalyi, Jaak Panksepp, Roy Baumeister, Robert McCrae, Robert Emmons och Ruut Veenhoven, som försöker besvara frågan ur alla upptänkliga synvinklar.

Lika välkända, och ibland samma namn hittar vi bland författarna till Applied Positive Psychology. Improving Everyday Life, Health, Schools, Work, and Society (Taylor & Francis), sammanställd av Stewart I. Donaldson, Mihaly Csikszentmihalyi och Jeanne Nakamura. Med den här volymen kan vi förvänta oss en bred översyn och uppdatering av kunskapen på tillämpningsområdet efter Positive Psychology in Practice (John Wiley & Sons, 2004) redigerad av P. Alex Linley och Stephen Joseph, som nu har många år på nacken med tanke på hur snabbt området utvecklas.

Ytterligare en bok om tillämpad positiv psykologi med inriktning på arbetslivet kommer ut under våren: Positive Psychology at Work. How Positive Leadership and Appreciative Inquiry Create Inspiring Organizations (John Wiley & Sons) av Sarah Lewis, en brittisk organisationspsykolog med erfarenhet inom området sedan början av 90-talet. Positiv psykologi fick tidigt en stark ställning bland brittiska organisationspsykologer och –konsulter, något som bland annat bidragit till den snabba framgången för Centre of Applied Positive Psychology (CAPP) i Coventry, som jag själv var med vid uppstarten av för inte alls så många år sedan. Företrädare för CAPP, Alex Linley, Susan Harrington och Nicola Garcea, har också sammanställt den än så länge mest auktoritativa boken om positiv psykologi i arbetslivet: Oxford Handbook of Positive Psychology and Work (Oxford University Press, 2010).

Slutligen ser jag fram emot Martin Seligmans nya bok, som också kommer under våren: Flourish. A New Understanding of Happiness and Well-being - and How to Achieve Them (Nicolas Brealey Publishing). Den här boken är sannolikt inte någon akademisk tungviktare, att döma av hur den marknadsförs:

In this groundbreaking book, one of the world's foremost academic psychologists - and founder of the Positive Psychology movement - offers a new theory on what makes people flourish and how to truly get the most out of life. Flourish is a fascinating evolution of Seligman's thinking, and offers inspiring stories of Positive Psychology in action - innovative schools that add resilience to their curricula; a new theory of success and intelligence; and evidence on how positive physical health can turn medicine on its head.

Men kanske ganska kul i alla fall.

Relationer och psykiskt välbefinnande

Resultaten från en rad tidigare studier tyder på, att gifta personer i allmänhet är psykiskt friskare, mer välmående och mer nöjda med livet än vad både sammanboende människor utan att vara gifta och ensamstående människor är.  Äktenskapet tycks alltså både skydda mot psykisk ohälsa och främja psykologisk välbefinnande.

Men är det så säkert att man skall förstå resultaten på det sättet? Kan det inte lika gärna vara så att gifta personer helt enkelt är psykiskt friskare än ogifta, innan de ingår äktenskap? Och att de friska oftare än de sjuka är gifta, genom att de kanske är mer attraktiva på äktenskapsmarknaden? I så fall skulle studier som jämför gifta och ogifta med varandra i det här avseendet bli missvisande genom en så kallad selektionseffekt; den positiva effekten av äktenskap är i själva verket effekterna av en systematisk personlighetsmässig skillnad mellan individerna i de jämförda grupperna.

Ett annat viktigt förhållande som man också måste beakta är att äktenskap i allmänhet är mer varaktiga än samboförhållanden. Det kan därför vara rimligt att anta att det snarare är relationens varaktighet än skillnaden i civilstånd som ligger bakom de skillnader i psykiska hälsa som man har funnit mellan gifta och sammanboende utan äktenskap. Den faktorn har inte beaktats tillräckligt i studier hittills.

Nu rapporterar en grupp forskare från Nya Zeeland under ledning av Dr Sheree Gibb en intressant och välgjord studie (1) av samband mellan relationer och psykisk hälsa, som tar ett stort kliv i riktning mot att lösa både problemet med selektionseffekten och frågan om varaktighetens kontra civilståndet betydelse i sammanhanget. Forskarna har följt närmare 1300 individer från födelsen 1977 och fram till att de var 30 år gamla, och under tiden samlat in en mycket stor och varierad mängd psykiatrisk, psykologisk och sociologisk data om individerna och deras uppväxtförhållanden.

Dessa individer tillfrågades vid två tillfällen, vid 25 respektive 30 års ålder, om sin psykiska hälsa, om dåvarande eventuella äktenskap och samboförhållanden och hur länge dessa i förekommande fall hade pågått. Genom den stora mängden bakgrundsdata om individerna som här fanns tillgänglig, kunde forskarna ta hänsyn till och kontrollera för en lång rad faktorer som skulle kunna ge upphov till systematiska fel i studien, däribland den psykiska hälsan innan individerna eventuellt hade gift sig eller blivit sambo.

Resultatet av studien visar (se figur), att förekomsten av missbruk, depression och suicidtankar, men däremot inte ångeststörningar, minskade betydligt med relationens längd, för både kvinnor och män. Bland individer i relationer som varat fem år eller längre var förekomsten av psykisk störning, totalt sett, närmare hälften så vanligt som bland ensamstående. Civilståndet, det vill säga om man var gift eller endast sambo, spelade inte någon roll när man tog hänsyn till relationens varaktighet.
    

Samband mellan relationens längd (år) och psykiska störningar (procent)

Dessa resultat ligger i linje med och bekräftar tidigare studier av sambandet mellan relationer och psykiskt välbefinnande. Forskarnas slutsats är därför, att ökad varaktighet i relationer, oavsett civilstånd, har en skyddande effekt på den psykiska hälsan, för både män och kvinnor.

Det här är viktig information om relationers betydelse ur ett hälsoperspektiv, särskilt för unga människor och för dem som har ökad risk att drabbas av psykiska besvär. Rådet att vårda och bevara våra kärleksrelationer kanske lika självklart bör ingå bland alla andra självklara hälsoråd, såsom att inte äta för mycket, att inte röka, att motionera och att borsta tänderna innan man kryper ner för kvällen.

1. Gibb SJ, Fergusson DM, Horwood LJ. Relationship duration and mental health outcomes: findings from a 30-year longitudinal study. British Journal of Psychiatry. 2011;198:24-30.