torsdag 25 mars 2010

Positiv psykologi i dåligt sällskap

Times Literary Supplement (12 mars, 2010) citerar rabbi Jonathan Wittenberg, som berättar om en semestervistelse i närheten av Loch Ness: ”The legendary monster was everywhere in evidence. There were Loch Ness mugs, T-shirts, pens, pencils and cuddly toys of every size to beguile the gullible and extract money from their pockets. ’So much stuff and no one’s even seen the creature,’ I complained. ‘So what do you do for a living?’ came the reply.”

En sådan spjuveraktig humor och uppfriskande självironi vore klädsam, och faktiskt ganska träffande, även bland positiva psykologer, som nu klagar över att den positiva psykologin har blivit alltför populär och kommersiellt exploaterad. Istället grymtar man om att oförskyllt ha hamnat i dåligt sällskap, när positivt tänkande beskrivs som ytligt, falskt och bedrägligt.

En ovälkommen svans av lyckologer
Christopher Peterson, en av den positiva psykologins storheter:

Det dåliga sällskap som omger den positiva psykologin består av alla dem som manglar ut – notera att jag inte sade ”populariserar” – de teorier och fynd som kommer ur våra noggrant genomförda studier och presenterar dessa för en otålig publik som vore de rena ramma sanningar och inte trevande generaliseringar. En titt bland psykologiböckerna [i närmaste bokhandel] ger exempel mer än nog. Varning för böcker med titlar som Fem (eller sju eller nio) enkla steg till varaktig lycka eller liknande”. (1, s. 18. Min övers.)
Men Petersons närmaste kolleger och den positiva psykologins främsta företrädare skriver ju också böcker med just sådana titlar, illustrerade med hela standarduppsättningen av smileys, jordgubbspajer och himlar som öppnar sig. Är det då så konstigt att andra, som kanske har mindre på fötterna, följer efter i samma stil?

(klicka på bilden för att göra den större)

Vetenskap eller marknadsföring
Det räcker inte att gilla det positiva, säger Christopher Peterson vidare:

Den positiva psykologins dåliga följeslagare behöver kanske inte ha dåliga motiv. Jag förmodar att många bland det här folket helt enkelt gillar det positiva och önskar att andra också får del av det; den enda synd de begår är att bortse från vetenskapen annat än när den passar dem. … [Dessa] riskerar att få den positiva psykologin på fall – eller åtminstone fläcka dess trovärdighet – genom att gå mycket längre än vad det finns vetenskapliga belägg för, genom att utlova sådant som inte kan levereras, och genom att släta över verkliga problem som många människor upplever. (1, s. 19. Min övers.)
Men finns det verkligen vetenskapliga belägg för de vidlyftiga utfästelser som görs på bokomslagen här ovan? Naturligtvis inte. Men sådana påståenden och utfästelser har inte heller på omslagen av dessa, mer seriöst syftande böcker, så mycket med vetenskap att göra.

Det handlar främst om marknadsföring. Med positiv psykologi har psykologer för första gången lyckats marknadsföra sig själva med samma effektiva metoder som de vanligtvis säljer till industri-, handel- och medieföretag för dyra konsultarvoden. Och som den nu så belackade svansen av optimistkonsulter naturligtvis länge vetat att utnyttja framgångsrikt för egen del.

Sikta mot stjärnorna, typ
Om sanningen skall fram så tycks vissa positiva psykologer nästan som förlästa på optimistlitteraturen. Som Ed Diener (alias Dr. Happiness) som gärna låter sig fotograferas med smileygrimas, iförd smileyslips och bärande en smileyballong modell större, alltihop på samma gång (Time Magazine, 7 februari, 2005).

Och nog siktar Ed Diener mot stjärnorna: ”The mission of this [First World Congress on Positive Psychology], is to change the world”, och jag citerar från Jennifer Ruark (2) som var på plats i Philadelphia 2009. Kanske sagt med glimten i ögat men, som Jennifer Ruark så träffande noterar, när de positiva psykologerna talar till världen tenderar nyanserna att försvinna någonstans på linjen. Är det då så konstigt att världen svarar som ett kusligt eko?

1. Peterson C. A primer of positive psychology. New York: Oxford University Press; 2006.
2. Ruark J. An intellectual movement for the masses. The Cronical Review - The Chronical of Higher Education. 2009 9 augusti.